Lördagen den 25 januari 2014

Lördagen den 25 januari 2014 är som sagt var dagen då vårt tredje barn föddes och de som gissat rätt i vår lilla tävling var Marlene E, Linda N och Erika B! Grattis till äran att ha gissat rätt :) 
 
När vi ätit klart vårt förlossningsfika och lillebror fått amma en stund fick vi flytta över till BB. Vi klädde på vår lilla Åke AUGUST Samuel hans första kläder och förstökte sova några timmar innan frukost. Det var inte helt enkelt för vi var båda så lyckliga och totalt förälskade i vår lilla pojke.
Vid halv åtta promenerade vi bort till matsalen och åt lite frukost. Vi satt där och var väldigt malliga över vårt fina barn som låg där i plastlådan och tyckte precis som alla de andra föräldrarna att vi fått den bästa ungen. Jag sa till Magnus att jag kände mej så pigg efter den här förlossningen. Han däremot kontrade med att han hade världens träningsvärk efter torsdagens intervallträning. Han fick ingen sympati från de nyförlösta mammorna i frukostrummet hahaaa.
Eftersom vi längtade efter Malva och Valter bestämde vi oss för att åka hem så snart vi fick. Vi var bara tvugna att vänta tills en läkare undersökt August och sett att allt verkade bra och det gjorde det. Klockan 11 blev vi utskrivna från BB och kunde klä på lilleman i overall och åka hem ♥
Så kom vi äntligen hem till de nyfikna storasyskonen. Malva blev förälskad direkt och Valter tyckte att det var spännande han med men lillebror var lite läskig på något sätt. August fick presenter av sina storasyskon och de fick varsitt paket av honom.
På kvällen satt jag med alla mina tre barn i soffan och hade lördagsmys och kände mej som världens lyckligaste!
 

När August kom till världen

Precis som jag skrev i inlägget innan så började slemproppen lossna och vi förstod att vi skulle bli trebarnsföräldrar inom kort. Därför spenderade jag kvällen i soffan och vilade. Jämte mej lekte min lilla familj tillsammans och vi tyckte alla att det kändes spännande att August snart skulle komma. 
Under natten började förvärkarna komma tätare. Absolut inga riktiga förlossningsvärkar men det kändes att jag börjat öppna mej. På morgonen fick jag faktiskt några riktiga värkar men de kom väldigt glest. Jag ringde hem Magnus från jobbet eftersom det som sagt var skulle kunna gå riktigt fort när det väl satte igång och barnens farmor kom för att passa dem. För att få igång värkarna lite så passade Magnus och jag på att åka till Ikea och handla lite saker som fattades härhemma och äta lunch. Det var så skönt att vara bara vi två en stund och allt kändes så spännande. Jag fick några starkare värkar som jag var tvungen att andas igenom men de var långt emellan.
 
När vi handlat klart ringde jag förlossningen och sa som det var. Att min förlossning var i starten men inte riktigt hade kommit igång och att det gick snabbt sist. Vi fick reda på att det var lungt på Mölndals sjukhus för tillfället och att vi kunde få komma in och göra en ctg-kurva om vi ville. Eftersom vi hade barnvakt och var i närheten så tyckte vi att det lät bra så vi åkte dit. Barnmorskan som undersökte mej konstaterade att jag var i latens-fasen och var öppen 2 cm. Eftersom det gick fort sist erbjöd dom oss ett rum så vi kunde stanna men jag var trött och längtade efter barnen så vi bestämde oss för att åka hem och ha fredagsmys med barnen istället. 
Hemma åt vi tacos och godis framför Wild kids med våra godingar och under tiden började de riktiga värkarna komma. De var glesa den här gången och kom bara var 10 minut men vi förstod att vi skulle behöva åka in igen senare under kvällen så barnens farmor fick sova över. Efter På spåret gick vi och la oss så att vi skulle få sova lite innan vi skulle åka. Vid tolvtiden vaknade jag och kände att det hade vart trevligt med lite lustgas så vi bestämde oss för att åka in till sjukhuset. Jag bad att få komma till Östra den här gången eftersom de andra två fötts där och vi lyckades knipa den sista platsen på förlossningen. Vilket var hemskt tur för vi hade inte hunnit någon annanstans. När vi kom in var klockan ett på natten och jag var helt öppen. Vattnet hade dock inte gått som tur var för annars hade han nog kommit i bilen men nu hann jag andas lustgas  till 01.48 och sen gick vattnet. Då kom givetvis krystväkarna och tre minuter senare var lillebror född. 4055 gram, 50 cm och en kopia av storasyster Malva. 
 

6 månader!

Idag har jag haft en liten Uggla i exakt ett halvår. Det har gått 6 månader och jag kan helt ärligt säga att jag totalt har glömt bort hur det känns att ha värkar. Jag minns att jag upplevde att det inte var så farligt och att jag hade kontroll över situationen men exakt hur ont det gjorde eller på vilket sätt har jag total förträngt.

Lustgasen funkade nog väldigt bra på mej för jag blev helt nerdrogad och sov nästan mellan varje värk. Tidsuppfattningen försvann helt. I min journal kan jag läsa att jag hade krystvärkar i 40 minuter men min lustgasvärld upplevdes det som max 10 minuter. Jag minns även att jag tyckte att det var väldigt praktiskt att kommunicera med ett ord i taget för jag var för trött för att säga fler. Jag frös om fötterna när jag låg i sängen och hade värkar för när fostervattnet gick hade jag strumpor på mej som blev blöta och det blev aldrig av att jag tog av dem.
-"Kall fot", viskade jag till Barnmorskan och Magnus. Jag orkade inte förklara det hela mer ingående.
-"Va?", sa dom.
-" Kall fot", viskade jag igen och till slut fattade dom och tog av strumporna.

Innan förlossningen hade jag brännt skivor med min favoritmusik och klockan 17.14 kom min lilla Uggla ut till låten "Jag tror på sommaren". Ni vet den där..."Jag tror jag tror på sommaren, jag tror jag tror på sol igen"...... Det är Ugglans låt. Fast mitt finaste musikminne från förlossningen är när Ugglan ligger på min mage inlindad i en filt, det är mörkt ute och snön faller och låten "Hallelujah" spelas. Jag minns att jag var så himla lycklig då :)



Min lilla prinsessa

Efter att ha gått 8 dagar över tiden fick jag värkar på natten mellan onsdag och torsdag. Dom var inte regelbunda och jätte starka med en gång så vi väntade med att ringa sjukhuset tills på morgonen. På NÄL var det helt fullt men Östra hade lediga platser så vi åkte in och var där vid elva. Fjorton minuter över fem föddes vår lilla flicka som ska heta Lycka MALVA Josefina. Hon var 50 cm och vägde 3725 g.



Att föda barn var faktiskt inte så svårt som jag trodde innan. Jag trodde att det skulle vara mycket värre. Visst gjorde det skitont men jag tänkte inte en enda gång att jag inte skulle klara av att göra det en gång till. Har man bara lustgas så står man ut med värkarna.  Och det kändes som om kroppen gjorde jobbet själv, det var bara att hänga med.


Efter att inte ha ätit nått på en hel dag var det gott med fika :)

Världens mest stolta pappa

Min säng på BB där jag stannade 3 nätter. Magnus fick tyvärr inte sova över utan var bara där på dagarna.

Malva i bilen på väg hem